Efter jobbet tog jag en sväng förbi stan för att klippa mig och kolla på ett par nya skor.
När jag precis kom innanför dörren så kom jag på att ”min” frisör inte tar kort. Ja det är faktiskt så… Tvärnitade och sa att jag bara skulle till minuten och hämta pengar. Till min förvåning så säger frisören att jag kan klippa dig först så kan du hämta pengar efteråt. Tyckte att det var en konstig att en företagare i dagens läge skulle ens tänka på att erbjuda sina tjänster till en kund som uppenbarligen inte har pengar att betala för sig. Men å andra sidan så har jag ju klippt mig där se senaste tio åren, med några undantag, så det kanske inte är så konstigt iaf…
Klippningen gick bra, höll dock nästan på att somna ett par gånger. Men men…
Först tänkte jag strunta i att gå till den nyöppnade skoaffären. Men jag var ju redan på stan så varför inte. Jag hade ändå matat parkeringsautomaten så att det räckte i 40 minuter till. Skor ja, de jag har nu har nog sjungit på sista sista versen så pass länge att de har tappat både rösten och delar av sulan, något min mor snällt påpekar varje gång vi träffas.
När jag närmar mig den nya gallerian som delvis har öppnat så tycker jag att det är lite konstigt att skjutdörrarna står öppna, det var ju ändå -12 grader ute. När jag är fem meter ifrån dörren så börjar det låta som ett dämpat brandlarm eller något i den stilen. Mer som ”du har haft dörren uppe för länge”-ljudet som härjar på jobbet om man inte stänger dörren inom en viss tid.
Dock så övergår ljudet i en mansröst som på engelska förklarar att någon har utlöst brandlarmet i byggnaden och att alla ska utrymma, den tuggar på om att man inte ska använda hissar och bla bla bla… Så det var ju bara att tvärvända i entrén.
Det var i detta ögonblick som jag insåg att någon högre makt inte anser att jag är värdig att införskaffa ett par nya skor.
Så jag åkte hem och la mig i ett varmt bad istället för att tina upp lite.
Inlägg (RSS)